Nu sitter jag är igen.. Totalt sönder... Trasig, föstörd, sönder riven... Har tappat fotfestet helt och hållet... Jag vet inte vad jag ska ta mej till...

Jag vill bara kunna vara lycklig för en gångs skull... Kunna skratta och le... Gråta och skrika men jag är helt tom... Inte en ljud kommer från mitt inre... Totalt tom.... En hunger av att få känna känslor, kärlek, hat, lycka, glädje, sorg... Visst jag känner men inte som förr... Vill kunna visa känslor... Vill kunna gråta, skratta, skricka, viska... Kunna vara den jag en gång var...

Jag vet inte vem jag är, jag har nog aldrig vetat vem jag är har varit... Är en förvirrad gamal pojke som inte vet vad när hur... Vet inte ut eller in... Vet inte upp eller net... Hittar inte mej själv var jag ön letar... Jag kan väl inte vara så här tom...

Kim Jerry Andersson, det är bara ett namn men det finns ingen bakom namnet... Jag sitter här det gör jag men jag vet inte... Jag skriver jag men jag vet ju inte vem JAG är... Det är tvåtydit detta men som sitter här har alltid kallat sej själv JAG...  Jag Kim JERRY Andersson... En fasad... En mask... En tom förvirrad själv som sitter fast i detta skal av ovishet och längtan... Längtan till att hitta mej själv... Hitta någon...


Ja detta med att hitta NÅGON, att hitta den rätta... Förstår inte... Hur ska man kunna hitta någon när man inte själv vet vem man är... Men ändå finns den känslan att man måste hitta den... Känslan av att man inte kan vara själv... Inte känslan kanske men räddlsan för att leva och dö själv... Att aldrig få dela något med NÅGON... Att aldrig få dela lycka och sorg, gråt och skratt med någon... Utan att få gå egenom allt själv... Ensam i denna värld...

Ja denna värld... Jag är lyckligt lottat med vill inte se det... Jag vet att det finns dom som har det sämmre... Jag har allt man kan önska sej... Jag har en MAMMA och en PAPPA. Jag har två SYSKON... Jag har en SLÄKT... Jag har VÄNNER... Jag har KÄRLEK... Men inte den KÄRLEKEN man hittar hos en annan person... Utan familje och släkt och vänner KÄRLEK... Jag vet att jag GNÄLLER och TJATAR om hur dåligt jag MÅR... Men jag borde inte göra det... Jag har allt man kan önska sej... Allt i MATERIELL väg oxå... Jag har tak över huvudet, jag har en säng att sova i, jag har mat på bordet, FAMILJEN, har elektinoska saker... Men ändå gnäller jag... Ett I-LANDS problem helt enkelt...

Jag sitter här och jag kan skriva och läsa och ränka (Med vissa undantag)... Jag har alla möjligheter i världen men jag ser dom inte! Jag kan inte för mitt liv se dom... Är helt borta för mej... Ser bara mej själv som en förvirrad pojke helt onödig... Det finns inget jag kan göra bra för denna värld... Eller människor runt om mej... Allt jag ser är problem... PROBLEMET i detta är jag själv... Eller mitt inre... Mitt YTRE...

Har så mycket att skiva... Men det är ingen nytta... Är bara massa gnäll ändå... Samma gamla visa... Bara massa tjat och gnäll...

TOMT

/ Kim JERRY Andersson, eller vem jag nu är...