Nu sitter jag här själv i soffan på en sen fredags kväll, inte speciellt ovanligt för att vara mej precis. Det börjar bli till en vana att sitta hemma i stället för att vara med mina vänner. Jag vet inte vad det är som håller mej hemma, antagligen för att jag passar in med mina vänner i skolan och på stan men inte deras kvälls och helg liv. Inget illa menat nu mina vänner, men jag är den där man är med på vardagen och när det är ljust ute, för jag är för udda för att vara med som vän dygnet runt. Vi har olika umgängs krätsar och vi har andra vänner utan för skolan och stan. Så det är absolut inget illa menat men det känns bara lite konsigt men jag lägger ingen skuld på er utan det är jag som är udda och inte passar in överallt... Men jag är väldigt glad att jag får vara eran vän i skolan och vardagen i allmänhet och att ni vågar visa er på stan med mej...

Ja det där var ett väldigt konstigt men känslo mesigt inlägg...

Jag förstår mej inte på kärlek, asså ena stunden är jag den du älskar, två sekunder senare har du någon annan. Detta är inget inlägg om en viss preson utan bara mitt kärleks liv och kärleks syn... Som sagt jag är den du älskar och så går det ett tag men inget händer sen vissar det sej att du hittat någon snyggare, smallare eller rikare eller har någon bra egenskap jag inte har... Jag är en sådan där man kan säga att man älskar men inte gör det egentligen, jag är som ett tröst pris för att du inte fick han du ville just förtillfället... Den där man kan leka med ett tag och sen nej du föresten jag har pojkvän eller jag har en på g åå gud han är så snygg, vacker och jag bara älskar honom och hans stora kuk! Varför lyckas jag alltid träffa dessa tjejer som ser mej som ett andra hands val eller ett tröstpris... Jag fattar att jag inte är så snygg och så och jag har inte något att komma med när det gäller pengar eller sex, och sånt som alla tjejer vill ha... Kan man inte bara älska någon för dens presonlighet och vem man är inte hur man ser ut och hur rik man är... Aja jag har väll inte träffat den rätta som alla säger men ändå... Jag är börjar bli gammal vad jag själv tycker... Jag kom på här om dagen att jag är vuxen, jag är myndig, jag är 19 år, jag är en vuxen människa och får göra precis vad jag vill... Oj nu kom det fler saker in men det till hör oxå det där på ett hörn... Har mycket mer att säga men får inte ut mer just nu i om detta...

Hej, så nu har jag sagt det ville bara få det sagt för att jag vill veta att jag sagt det så att jag liksom har sagt hej till dej som läser detta...

Nej nu ska jag försöka få bort tankaran från mitt huvud för i kväll...

God natt på er mina få men underbara läsare! Tack för att ni läser annars skulle jag inte kunna få ur mej allt detta och få hjälp med det av er! Tack!

Ja du, hur kommer det sej? Du kan väl svara någongång iaf!